Eva Lamppu Helsingfors
Det var nära att gå riktigt illa för beväringar från Nylands brigad som i november råkade ut för en båtolycka i Obbnäs skärgård. Ingen ombord hade flytväst och inga material hade spänts fast för båtresan, säger en beväring som var med ombord.
En grupp på cirka 20 trötta beväringar klev den novemberkvällen ombord på transportbåten U 619 för att åka en kort sträcka i Obbnäs skärgård tillbaka till den plats där de hade sina tält. De hade övat anfall hela dagen. Båtresan skulle räcka bara sju minuter.
- Vi började köra och allt gick helt normalt. Så saktade förarna in vid ett stenigt och farligt ställe, och lamporna tändes. Vi körde sakta en stund och så började vi köra hårdare igen, cirka 20 knop. Plötsligt saktades det in igen, och så smällde det till och båten flög så vi nästan välte. Jag såg hur nära vi var att gå runt, säger en av de beväringar som befann sig ombord.
Det smällde till och båten flög så vi nästan välte. Jag såg hur nära vi var att gå runt.― Beväring som var med ombord.
I ett kort
meddelande samma kväll kallade Försvarsmakten olyckan för en landkänning.
Det var dock fråga om rejäl kollision med en sten, och ett tiotal personer fick lindriga nack- och ryggskador.
- Det rådde panik under en liten stund, men en sergeant som råkade vara ombord lugnade ner situationen. De två förarna körde båten i land trots att det läckte in lite vatten i fören, säger beväringen.
Ingen hade flytväst, och vi ombads att inte själva kontakta våra familjer.― Anonym beväring
Ingen ombord hade flytväst, så vitt beväringen minns. Trots att det är regeln.
- Oftast säger båtförarna till oss att sätta på flytväst, men nu var det ju fråga om en kort resa. Det var nog vårt eget fel, men det var i slutskedet av lägret och vi var trötta, säger beväringen.
Det material som fanns ombord - en yxa, ett tält med kamin och övningsminor - hade inte spänts fast med skyddsnät. En beväring blev i kläm under tunga lådor och behövde hjälp med att komma loss.
Överlag har det varit sällsynt att man spänt fast material när beväringar och material transporteras samtidigt då landstigning skall ske snabbt.
Ingen kände heller till att det fanns säkerhetsbälten i båten.
Bild: YLE/Maria Helsing
Efter olyckan ombads beväringarna att inte själva kontakta sina anhöriga. Det är orsaken till varför beväringen vill vara anonym.
- Det första man sade till oss när vi var i båten och väntade på ambulansen, var att "vi kontaktar era närmaste och pressen, och ingen behöver börja skicka meddelanden om vad som har hänt". Det sades att Försvarsmakten skulle fixa det. Så jag fick en känsla av att de vill hantera det på sitt sätt.
Flytväst finns för varje person och den ska kläs på.― Kommendör Jörgen Engroos, Nylands Brigad
Kommendör Jörgen Engroos, stabchef på Nylands Brigad, kan inte kommentera detaljer i olyckan eftersom det pågår en extern utredning.
- I båtfunktionerna följer vi våra reglementen. I fartygstjänst beordras man att i dylika båtar alltid bära flytväst, och det finns inga undantag. Flytväst finns för varje person och den ska kläs på. Reglementena säger också mycket entydigt att om det transporteras material ombord så ska det vara fastsurrat, säger Engroos.
Gällande säkerhetsbältet säger Engroos att det inte är obligatoriskt, men att han är överraskad av att personerna i båten säger att de inte kände till dem, eftersom de hade suttit i liknande båtar tiotals gånger. Han understryker att bälten i sjötrafik också kan vara en risk. Om det händer något är det inte alltid bra att vara fastspänd i ett bälte.
Helt annan uppfattning om kommunikationen
Den här sortens olyckor är sällsynta, säger Jörgen Engroos.
Den ifrågavarande olyckan var den andra sedan man på brigaden började utbilda båtförare 1991.
Det var korrekt att kalla det landkänning eftersom båten gick att manövreras efter olyckan.
- Men det var ju nog en rejäl kollision med en sten, säger Engroos.
Hur kommenterar du uppgiften om att beväringarna efter olyckan ombads att inte kontakta sina närmaste? Är det en regel?
- Absolut inte. Det finns en norm som gäller kriser, krisgrupper, krisstöd och informationsverksamhet i undantagsfall - och varje enhet har utbildats i att känna till att kontakten till anhöriga är första prioritet vid en olycka. Det ska ske omedelbart när de berördas identitet har bekräftats, säger Engroos.
- Det låter mycket otroligt... Jag hörde tvärtom att man skulle ha lånat telefoner till beväringar som var ombord för att de skulle kunna ringa hem.
Föråldrad båtmodell?
Det som hände den kvällen utreds av Olycksutredningscentralen, och rapporten väntas bli klar i sommar. I fokus ligger båtmodellen i Jurmoklass, som är gjord för hårda förhållanden, men som kan vara tekniskt föråldrad.
- Båten är inte urgammal men inte heller den modernaste som Marinen har. Vi koncentrerar oss på navigationstekniken och eventuella brister i den, säger direktör Veli-Pekka Nurmi.
- Det är mycket krävande att styra båten i de väderförhållanden och på de platser där den vanligtvis används.
Bild: Yle/Mikael Kokkola
Nurmi anser att båtförarna har en av de mest krävande uppgifterna av alla värnpliktiga i Marinen. Myndigheten synar också utbildningen, som måste motsvara kraven, säger Nurmi.
Han kommenterar inte säkerhetsomständigheterna. Kommunikationen kommenterar han bara allmänt.
- Beväringar får inte dela information om Försvarsmakten i alla situationer. Det är för tidigt att säga hur det gick till i det här fallet, säger Nurmi.
Det var inte en landkänning utan vi åkte rakt på - och till och med upp på - en klippa som syns klart ovanför vattenytan― Anonym beväring
Beväringen berättar att gruppen fick saklig hjälp efter olyckan och erbjöds möjlighet att träffa kurator och pastor och få ersättning för eventuella senare sjukvårdskostnader. De deltog i två möten med olycksutredare då de fick berätta om sin synvinkel.
Beväringen som var ombord anser ändå att det var en underdrift att kalla olyckan en landkänning.
- Det är det största problemet jag har med hanteringen av olyckan. Det var inte en landkänning utan vi åkte rakt på - och till och med upp på - en klippa som syns klart ovanför vattenytan. Det var inte bara bottnen som träffade klippan utan hela fören som också blev lite böjd.
Olycksutredningscentralen valde att använda begreppet grundstötning, även om fartyget inte blev fast på grund. Veli-Pekka Nurmi tycker inte att skillnaden i terminologin är stor. Han säger att Försvarsmakten har samarbetat i utredningen.
- Det var en lycka att ingen dog och att man kunde köra fartyget efter olyckan. Olyckan var inte fatal, men allvarlig, säger Nurmi.
