ANNA DAHLBERG
Lär av rektor Hamid hur man räddar en skola i kaos
Publicerad 18 aug 2018 kl 18.30
Hamid Zafar, rektor för Sjumilaskolan.Foto:
PRIVAT
Sjumilaskolan på Friskväderstorget i Göteborg (arkivbild).Foto:
GT/EXPRESSEN
FöregåendeNästa
GÖTEBORG. Ta läraren i hand inför varje lektion. Mobilförbud. Höga förväntningar på alla elever.
Med rätt insatser går det att vända utvecklingen i problemskolor i utsatta områden.
Dela artikel
FacebookTwitterE-post
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
ANNA DAHLBERG
LÄS FLER: krönikor av
Anna Dahlberg
Följ
"Vi kan ses på Vår Krog & Bar", meddelar Hamid Zafar när jag ber om en intervju. Det är den ökända restaurangen vid Vårväderstorget i Biskopsgården där en brutal masskjutning ägde rum i mars 2015.
En solig augustidag i lunchrusningen känns massakern avlägsen. Såväl det blodiga taket som den sönderskjutna inredningen har bytts ut. Det enda stället där skotthålen fortfarande finns kvar är ett rum bakom bardisken.
Hamid Zafar är rektor på Sjumilaskolans högstadium i Biskopsgården i Göteborg, där 99 procent av eleverna har invandrarbakgrund. När han kom dit för tre år sedan var det en skola i fritt fall.
Elever slogs i korridorerna och sparkade sönder möbler. Lärarna var rädda; någon kunde få en gaffel kastad på sig i matsalen. Vid lektionsstart var det ofta kaos i tio minuter och elever och vuxna passerade in och ut ur klassrummen som de behagade.
- Vuxenvärlden hade abdikerat, konstaterar Hamid Zafar.
Bara 33 procent klarade godkänt i alla ämnen
När Skolinspektionen gjorde tillsyn på skolan hösten 2015 blev domen stenhård. Om inte bristerna åtgärdades hotades Göteborg av ett vitesbelopp på 1,4 miljoner kronor.
Då - när skolan var nere på botten - gick endast 33 procent av eleverna ut nian med godkända betyg i alla ämnen. I dag är den siffran uppe i 44 procent (61 procent om man undantar nyanlända). 74 procent är numera behöriga till gymnasiet (exklusive nyanlända).
Så vad förklarar den positiva trenden? Hamid Zafar är noga med att påpeka att det är gemensamma ansträngningar som ligger bakom framgången. Han vill inte bli föremål för ett hjälteporträtt, utan framhåller att han har två "fantastiska rektorskollegor" med samma vision om att lyfta skolan. Just kontinuitet i skolledningen är i sig en framgångsfaktor; i många förortsskolor byts rektorerna ut hela tiden.
Men han medger att det krävdes en del "okonventionella lösningar" för att rädda Sjumilaskolan. Lärare fick bestämma sig för om de ville vara en del av det nya arbetssättet eller sluta, vilket drev ut facket på krigsstigen.
Föräldrarna får betala för sådant som elever förstör
Fokus skulle ligga på ordning och reda. Inför varje lektion ställer eleverna numera upp sig på led för att sedan ta läraren i hand. Det finns regler kring hur man går in i och lämnar klassrummet. Mobiltelefoner är förbjudna.
Tidigare slarvades det till och med när det gällde polisanmälningar. Nu har det införts ett system för skriftliga varningar, avstängningar och omplaceringar liksom rutiner för att göra föräldrar ersättningsskyldiga om barnen förstör något. En elev som satte en sax i en soffa fick exempelvis en räkning på 9 000 kronor med sig hem. Det har fått skadegörelsen att minska kraftigt.
På biblioteket var det tidigare ett jättestort svinn på böcker. När Hamid Zafar undrade om inte föräldrarna fick hem påminnelser löd svaret att det inte var någon idé eftersom de ändå inte kunde betala.
Det resonemanget köpte inte den nye rektorn. I stället skrev han ett jättehög med räkningar på hundra kronor per bok och skickade med barnen hem. Numera har svinnet i praktiken upphört.
Den svenska ängsligheten är ett stort problem
- Det sätter fingret på det som skrämmer mig mest med det svenska samhället. Det finns en återkommande ängslighet kring hur man ska bemöta dessa människor. Men vi kan inte ha parallella regler för människor bara för att de inte är födda i Sverige. Om eleverna vet vilka regler som gäller på skolan skapar det trygghet. De vet numera att de inte ens kan slarva med att lämna tillbaka en bok.
De låga förväntningarna är ett tema som Hamid Zafar återkommer till. Förortens barn förväntas mest vara intresserade av graffiti och hiphop. Han tar som exempel en lokal aktör som ville samarbeta med "kidsen" på skolan om väggmålningar.
- Jag undrade om personen skulle föreslå samma sak för barnen i fina Torslanda. Jag fick inget svar. Det är bara gangsterkultur när svenskar kommer hit och ska göra något, konstaterar Hamid.
Elever som halkar efter ges stödundervisning
På Sjumilaskolan har man helt andra förväntningar på sina elever. Alla barn kartläggs var åttonde vecka för att bland annat mäta hur många ord de kan läsa per minut. Om någon elev halkar efter sätts omedelbart stödundervisning in efter skoldagens slut.
- Svensk skola är dålig på färdighetsträning, exempelvis att traggla klockan en vecka tills barnen kan den. Det har man slarvat med i decennier. Elever får gå vidare utan grundläggande kunskaper. Men hur ska man kunna räkna bråk om man inte kan multiplikationstabellen?
Hamid påpekar att Sjumilaskolan hela tiden måste jobba kompensatoriskt. För tre år sedan kunde bara en liten minoritet av eleverna simma. Då införde man simskola och nu kan en majoritet simma. Man erbjuder även läxhjälp, vilket inte fanns tidigare.
Trots de höga ambitionerna är det färre vuxna på Sjumilaskolan nu än när problemen var som störst.
- Det har funnits en naiv tro på att ju fler vuxna i skolan desto lugnare. Man har släppt in alla möjliga i skolan. Men det som verkligen behövs är behöriga lärare med god svenska.
Även på den punkten har det vänt för Sjumilaskolan. Enligt rektorn har man lyckats besätta alla lärartjänster inför skolstarten i höst.
Utslagningen skapar en rekryteringsbas för kriminalitet
Mycket av det som har genomförts på Sjumilaskolan kan framstå som självklarheter. Reformerna har vägletts av vad forskningen pekar ut som framgångsfaktorer. Ändå menar Hamid Zafar att många i skol-Sverige blir provocerade av sådant som tydliga regler, krav och en kunskapssyn som betonar färdighetsträning.
Den inställningen har Sverige inte längre råd med. Vändningen på Sjumilaskolan borde i stället tjäna som inspiration för andra skolor i motsvarande situation. Såväl skolpolitiker som Skolverket bör fundera över hur arbetssättet kan kopieras i resten av landet.
Att vända utvecklingen i skolor i utsatta områden är en ödesfråga. Vi lägger barns framtid i ruiner genom att normalisera kaos och utslagning. Så länge en majoritet av pojkarna i vissa områden misslyckas i skolan finns en ständigt växande rekryteringsbas för såväl kriminalitet som extremism. Eller som Hamid Zafar uttrycker saken:
- Hur många kullar med barn som inte kommer in på gymnasiet klarar det här samhället av?