Ruotsissa on yhä suurempi maanpuolustuksen tasoon liittyvä kuilu puolustusvoimien ja Eduskunnan käsitysten välillä. Suomessa ollaan vasta heräämässä. Puolustusvoimat ei ole saaanut, eikä Eduskunta uskaltanut tunnustaa todellisuutta. Elämme uskottavan itsenäisen puolustuksen mantran viimeisiä vuosia. Puolustuministeri Haglund puolestaan varoittaa Ruotsin mallista ja edellyttää, että perusteellista valmistautumista jos joudumme luopumaan yleisestä asevelvollisuudesta varojen tyrehtymisen myötä. Tällöin on Nato varteenotettava vaihtoehto.
http://hbl.fi/nyheter/2013-12-17/543581/haglund-varnar-svensk-forsvarsmodell
Nato ei tule halvemmaksi, mutta nostaa puolustuksemme uudelle tasolle. Vaihtoehto on Venäjän hyvän tahdon varaan laskeutuminen. Silläkin on kuitenkin puolensa.
”Avgrundsdjup klyfta mellan riksdagen och försvaret”
Sveriges försvar saknar planer, materiel och personal för att klara av de insatser som riksdagen beslutat om, slår Riksrevisionen fast. Dessutom kritiseras regeringen för otydlig styrning och bristande information till riksdagen. Vad betyder Riksrevisionens kritik? SvD:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström svarar.
Fallskärmsjägare tränar på Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg i maj 2013. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.
Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT
Analys Mikael Holmström
17 december 2013 kl 17:59 , uppdaterad: 18 december 2013 kl 08:05
Hur anmärkningsvärd är Riksrevisionens kritik?
Det är en helt exceptionell läsning. Granskningen blottar en avgrundsdjup klyfta mellan vad riksdagen beslutat att försvaret ska klara av, och vad Försvarsmakten verkligen förmår att uträtta. Detta gäller idag och åtminstone fram till 2019. Hälften, 48 procent, av nyckelpersonalen i insatsförbanden saknas idag. Minst 37 procent av den materiel som förbanden måste ha för att kunna lösa sina uppgifter eller gå i strid saknas.
Om Försvarsmakten skulle genomföra alla de uppgifter som riksdagen slagit fast (bland annat att ständigt ha 2000 man i fredsinsatser utomlands) borde försvarets styrka ökas kraftigt, enligt Riksrevisionens beräkningar. Antalet armébataljoner (en bataljon är cirka 1000 man) skulle behöva utökas från idag åtta till mellan tolv och arton. Flygvapnet skulle behöva växa från idag fyra divisioner (en division är 18 plan) till sexton divisioner och marinen är redan idag helt underdimensionerad för att klara sina ålagda uppgifter.
Varför har dessa brister inte kommit fram tidigare?
Regeringen vill ständigt framställa försvarsreformen som en framgång. Förvarsmaktens mantra har blivit: ”vi klarar våra uppgifter” medan riksdagens med dess försvarsutskott är de sista som får reda på fakta. Bristerna hålls hemliga för svenska folket och medierna. Riksrevisionen har mandat att kräva besked. Detta är den första oberoende granskningen av hur Försvarsmakten lever upp till regeringens och riksdagens samtliga krav på förmåga att genomföra insatser hemma och ute i världen.
Dessutom gör regeringen och dess myndigheter helt olika tolkningar av verkligheten. Enligt regeringens besked till Riksrevisionen är bristen på försvarsmateriel inte något problem eftersom materielen går ”snabbt att anskaffa vid behov”. Men enligt Försvarets materielverk är beställningstiderna ”minst ett och ett halvt år och många gånger längre än så”. Det blir ett ofruktbart ställningskrig mellan politiker och myndigheter som träter om vem som har rätt medan de som riskerar livet för Sveriges skull – officerare, soldater och sjömän – står utan livsviktig materiel den dag det behövs.
Vad får det för konsekvenser?
Antingen måste nu försvarsanslaget höjas rejält, eller också får riksdagen i nästa förvarsbeslut 2015 sänka ambitionerna. Samtliga partier i riksdagen har stått bakom dagens försvarspolitik sedan 2009. Undantaget är SD som inte var med då, och S och V som var emot slopandet av värnplikten. Under 2013 har debatten om ”enveckas-försvaret” (ÖB:s svar på hur länge Sverige kan försvaras i en SvD-intervju vid nyår), återkommande ryskt militärt agerande mot Sverige samt rapporter som denna höjt temperaturen.
Mot alla odds kan tillståndet i rikets försvar börja påverka både väljare och politiker inför riksdagsvalet 2014.
LÄS OCKSÅ Försvaret underkänns i kritiskt ”stresstest”