Merivoimat havainnut vedenalaisen kohteen Helsingin edustalla

Venäjällä on itämerellä kaksi sukellusvenettä: B-227 Vyborg ja B-806 Dmitrov. B-227 Vyborg käynnistettiin syyskuun 16. 1982. B-806 Dmitrov huhtikuun 30. 1986. Lisäksi Venäjällä on itämerellä minisukellusveneitä.

Tässä kuvassa on B-227 Vyborg

P3157422.JPG


Tässä kuvassa on B-806 Dmitrov.

1365736195_04e01036baec4lm.jpg


Tässä kuvassa on Venäjän sukeltajiensukellusvene Triton-NN.

triton-nn_940.jpg


Tässä voi sitten yrittää arvata mikä se näistä kolmesta oli.
 
Viimeksi muokattu:
Kyllä ruotsalaisen median tapa uutisoida näitä juttuja on vähintään yhtä naurettavaa kuin suomalaisten iltapäivälehtienkin :)
Kaikenlaista "asiantuntijaa" ryömii koloistaan antamaan toinen toistaan "varmempia" lausuntoja ja mielipiteitä täysinä faktoina...
 
Kyllä ruotsalaisen median tapa uutisoida näitä juttuja on vähintään yhtä naurettavaa kuin suomalaisten iltapäivälehtienkin :)
Kaikenlaista "asiantuntijaa" ryömii koloistaan antamaan toinen toistaan "varmempia" lausuntoja ja mielipiteitä täysinä faktoina...

Älähän nyt. Hienoa uutisointiakin sieltä tulee: http://www.expressen.se/ledare/sverige-borde-lara-av-finlandska-bomber/

Sverige borde lära av finländska bomber
Publicerad 28 apr 2015 16:27

Finland verkar sköta ubåtsjakten effektivt och resolut. Sverige borde dra lärdom.

Rekommendera21 Tweeta17
Natten till tisdagen varningsbombade Finlands försvarsmakt mot ett misstänkt undervattensobjekt utanför Helsingfors.

Mycket är ännu oklart kring operationen, vilket gör att alla slutsatser bär spekulationens prägel. Men incidenten passar ändå väl in i ett mönster av ökad militär aktivitet i och kring Östersjön. Ryssland uppträder alltmer aggressivt i luftrummet och sannolikt också under vattenytan.

Det ligger nära till hands att dra paralleller till den svenska ubåtsjakten i oktober, som beskrivs som den värsta kränkningen av svenskt territorialvatten sedan kalla kriget. Tajmingen är särskilt intressant. Finland har just haft ett val. I ett liknande politiskt vakuum befann sig Sverige i höstas då S-MP-regeringen just hade tillträtt.

Om det är en rysk ubåt som har observerats i finska vatten är en god gissning att Ryssland ägnar sig åt aktiv signalpolitik. Kreml vill under inga omständigheter att Sverige och Ryssland närmar sig Nato. Genom att kränka och skrämmas hoppas man sannolikt kuva opinionen i båda länderna.

Men om likheterna är uppenbara mellan den svenska och finska ubåtsjakten är skillnaderna också påfallande.

Finland tycks ha gjort det mesta rätt. Enligt Hufvudstadsbladet övervakas finska territorialvatten dygnet runt av teknisk apparatur. När larmet gick vid lunchtid på måndagen skickades omedelbart två av marinens fartyg till den plats där observationen gjorts. Efter en ny iakttagelse senare på natten släpptes totalt sex varningsbomber för att skrämma i väg den misstänkta inkräktaren.

Insatsen framstår som påfallande effektiv och robust. Finland har demonstrerat att landet har god förmåga att upptäcka och ringa in en inkräktare, men också att landet är redo att med vapenmakt jaga bort den.

För svensk del finns det skäl att betvivla förmågan i båda dessa led. Det finns flagranta brister när det gäller kapaciteten att bedriva ubåtsjakt, inte minst avsaknaden av helikoptrar. Men det finns också stora frågetecken kring den svenska marinens rätt att ge eldorder mot en inkräktare.

Svenska Dagbladet berättade nyligen att det har uppstått en tvist om när marinen får använda dödligt våld. Saken regleras sedan år 1982 i den så kallade IKFN-förordningen. Men i höstas fick Försvarsmaktens jurister igenom nya skrivningar som innebär att förordningen underställs Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

"Vi får enligt IKFN-förordningen inte medvetet sänka den eller ge en order för att direkt döda någon i fredstid. Vi får inte värna vårt territorium hursomhelst", hävdade försvarsjuristen Magnus Sandbu till SvD.

Den tolkningen underkänns helt av en av landets främsta folkrättsexperter, professor Ove Bring, som menar att Europakonventionen alls inte är ämnad att inskränka staters självförsvarsrätt.

Det vore bra om detta missförstånd kunde redas ut snarast möjligt. Sverige får inte bli ett land som man skrattar åt. Inte nog med att vår incidentberedskap är undermålig; vi skickar upp stridsflygplan utan ordentlig beväpning och bläddrar i rättighetskataloger innan vi vågar sätta in eventuella sjunkbomber.

Vi borde lära av Finland.
 
Venäjällä on itämerellä kaksi sukellusvenettä: B-227 Vyborg ja B-806 Dmitrov. B-227 Vyborg käynnistettiin syyskuun 16. 1982. B-806 Dmitrov huhtikuun 30. 1986. Lisäksi Venäjällä on itämerellä pienoissukellusveneitä.

Tässä kuvassa on B-227 Vyborg

P3157422.JPG


Tässä kuvassa on B-806 Dmitrov.

1365736195_04e01036baec4lm.jpg


Tässä kuvassa on Venäjän pienoissukellusvene Triton-NN

triton-nn_940.jpg


Tässä voi sitten yrittää arvata mikä se näistä kolmesta oli.
Kiitokset Artti selventävästä vastauksesta. Triton-NN:stä en ole ennen nähnyt näin selkeää profiilikuvaa.
 
Esim. Jonkin vieraan vallan sukeltajat deaktivoimassa Suomelle kuuluvia äänisensoreita. Ei siis välttämättä tarvitse olla sukellusveneen äänihavainto, vaan jonkinlaista muuta tavallisesta poikkeavaa ns. "työääntä" on kuulunut.

Uutiskuvien perusteella myös puolustusvoimien taistelusukeltajat on määrätty mukaan etsintään.

Kuvassa Kurvareiden partiovene, sekä heidän valmiusyksikön rib.
 
Älähän nyt. Hienoa uutisointiakin sieltä tulee: http://www.expressen.se/ledare/sverige-borde-lara-av-finlandska-bomber/

Sverige borde lära av finländska bomber

Finland verkar sköta ubåtsjakten effektivt och resolut. Sverige borde dra lärdom.

Natten till tisdagen varningsbombade Finlands försvarsmakt mot ett misstänkt undervattensobjekt utanför Helsingfors.

Mycket är ännu oklart kring operationen, vilket gör att alla slutsatser bär spekulationens prägel. Men incidenten passar ändå väl in i ett mönster av ökad militär aktivitet i och kring Östersjön. Ryssland uppträder alltmer aggressivt i luftrummet och sannolikt också under vattenytan.

Det ligger nära till hands att dra paralleller till den svenska ubåtsjakten i oktober, som beskrivs som den värsta kränkningen av svenskt territorialvatten sedan kalla kriget. Tajmingen är särskilt intressant. Finland har just haft ett val. I ett liknande politiskt vakuum befann sig Sverige i höstas då S-MP-regeringen just hade tillträtt.

Om det är en rysk ubåt som har observerats i finska vatten är en god gissning att Ryssland ägnar sig åt aktiv signalpolitik. Kreml vill under inga omständigheter att Sverige och Ryssland närmar sig Nato.
Genom att kränka och skrämmas hoppas man sannolikt kuva opinionen i båda länderna.

Men om likheterna är uppenbara mellan den svenska och finska ubåtsjakten är skillnaderna också påfallande.

Finland tycks ha gjort det mesta rätt. Enligt Hufvudstadsbladet övervakas finska territorialvatten dygnet runt av teknisk apparatur. När larmet gick vid lunchtid på måndagen skickades omedelbart två av marinens fartyg till den plats där observationen gjorts. Efter en ny iakttagelse senare på natten släpptes totalt sex varningsbomber för att skrämma i väg den misstänkta inkräktaren.

Insatsen framstår som påfallande effektiv och robust. Finland har demonstrerat att landet har god förmåga att upptäcka och ringa in en inkräktare, men också att landet är redo att med vapenmakt jaga bort den.

För svensk del finns det skäl att betvivla förmågan i båda dessa led. Det finns flagranta brister när det gäller kapaciteten att bedriva ubåtsjakt, inte minst avsaknaden av helikoptrar. Men det finns också stora frågetecken kring den svenska marinens rätt att ge eldorder mot en inkräktare.

Svenska Dagbladet berättade nyligen att det har uppstått en tvist om när marinen får använda dödligt våld. Saken regleras sedan år 1982 i den så kallade IKFN-förordningen. Men i höstas fick Försvarsmaktens jurister igenom nya skrivningar som innebär att förordningen underställs Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

"Vi får enligt IKFN-förordningen inte medvetet sänka den eller ge en order för att direkt döda någon i fredstid. Vi får inte värna vårt territorium hursomhelst", hävdade försvarsjuristen Magnus Sandbu till SvD.

Den tolkningen underkänns helt av en av landets främsta folkrättsexperter, professor Ove Bring, som menar att Europakonventionen alls inte är ämnad att inskränka staters självförsvarsrätt.

Det vore bra om detta missförstånd kunde redas ut snarast möjligt. Sverige får inte bli ett land som man skrattar åt. Inte nog med att vår incidentberedskap är undermålig; vi skickar upp stridsflygplan utan ordentlig beväpning och bläddrar i rättighetskataloger innan vi vågar sätta in eventuella sjunkbomber.

Vi borde lära av Finland.

Ruotsin kannalta katsottuna ihan asiatekstiä.

Mutta vahvennettu ja alleviivattu kohta, WTF ?
 
Merivoimilla samanlaisia nopeita rib-veneitä sukeltajien käytössä. Kuvassa saattaa olla myös siis merivartiostonkin vene.
Merivoimilla samanlaisia nopeita rib-veneitä sukeltajien käytössä. Kuvassa saattaa olla myös siis merivartiostonkin vene.

Juu, on kyllä Ribejä ja useampaa malliakin. Ja kaikki ne eivät ole sukeltajilla. kuvassa kuitenkin Suomenlahden Merivartioston valmiusosaston rib.
 
Maallikkona ihmettelen, että mikä kuuntelulaitteissa A) maksaa ja B) painaa niin paljon, että sellaisia ei voitaisi hankkia kuljetuskoptereihin. Sukellusveneiden jäljittäminen pinta-aluksilla ei ole kovin tehokasta.

Jos ajatellaan siviilielektroniikkaa, niin voisi kuvitella että sieltä löytyisi herkkyyttä ja tallennuskapasiteettia järkevään hintaan. o_O
 
Esim. Jonkin vieraan vallan sukeltajat deaktivoimassa Suomelle kuuluvia äänisensoreita. Ei siis välttämättä tarvitse olla sukellusveneen äänihavainto, vaan jonkinlaista muuta tavallisesta poikkeavaa ns. "työääntä" on kuulunut.

Uutiskuvien perusteella myös puolustusvoimien taistelusukeltajat on määrätty mukaan etsintään.

Tosin tietysti voi pohtia miksi homma piti tehdä näin monimutkaisesti koska eikö ranta ole täynnä venäläisten kesämökkejä ja niiden huviveneitä joita käyttää vaikka minkälaiseen tiedusteluun.

Ehkä siellä on meneillään sensoreiden tarkastaminen ja mahdollisesti merenpohjaan jääneiden jälkien etsiminen ja sen tarkistaminen, että pohjaan ei jätetty mitään näin tuoreeltaan. Hommissa varmaan sukeltajat ja merivoimilla olevat laitteet.
 
Ruotsin alasajettu puolustuskyky tuotti paljon porua, mutta vähän villoja. Suomen, jollain tavalla edes ylläpidetty puolustuskyky, tuotti vähemmän porua, mutta vakuuttavamman lopputuleman.
Mikäli noudattaa samaa kaavaa kuin ilmatilaloukkauksissa, kokeiluja tulee vielä lisää. Ja tämäkin oli varmaan vain ensimmäinen kiinnijäänyt.

Tulee muuten reserviläiskirje mielenkiintoiseen henkiseen saumaan...
 
Kyllä ruotsalaisen median tapa uutisoida näitä juttuja on vähintään yhtä naurettavaa kuin suomalaisten iltapäivälehtienkin :)
Kaikenlaista "asiantuntijaa" ryömii koloistaan antamaan toinen toistaan "varmempia" lausuntoja ja mielipiteitä täysinä faktoina...

Älkää nyt svedut nolatko meitäkin...eihän ruotsalaisia nolannut se ettei kovia todisteita löytynyt vaan se että koko ajan pidettiin hurmoshenkisiä tiedotustilaisuuksia missä varmana tietona sanottiin että ryssän sukellusveneet suhaa saaristossa ees sun taas. FIN-merivoimat ovat hoitaneet mielestäni asian hyvin, ei tuppisuuna mutta sopivan vähäeleisesti ja rauhallisesti.
 
Lopullista totuutta ei tämän tapauksen osalta ole toki vielä kirjoitettu, mutta omalta osaltani olen mielipuolta, jotta jämäkkää toimintaa puolustusvoimilta.

Olkoonkin, että vastaavia tapauksia joita ei tuoda julkisuuteen, on varmaankin enemmän. Hyvä hetki kuitenkin näyttää valmiutta.
 
Back
Top